Fördämningar i ett vattendrag har negativ påverkan på strömlevande fisk då de utgör vandringshinder och medför en förändring av den ursprungliga biotopen. Ibland kan det dock vara svårt att kvantifiera ett vandringshinders påverkan på fiskpopulationen i ett vattendrag. Ett sätt att göra detta är att upprätta en beståndsmodell för den undersökta målarten.

Beståndsmodellen utgör dels en översiktlig beskrivning av vattendraget och ett antal faktorer som är av betydelse för lekvandrande fiskbestånd, dels möjliggör den simuleringar av olika förhållanden i vattendraget.

”De modellerade scenarierna visar på trender och kan utgöra del av beslutsunderlag, bland annat när olika åtgärder för vandringshinder utvärderas.”

Under vintern och våren har vi bland annat arbetat med beståndsmodelleringar för lax och öring i Aspaån och Gullspångsälven för att kunna utvärdera och prioritera mellan olika tänkbara fiskevårdsåtgärder.

Av simuleringarna i Aspaån framgick bland annat hur stora effekterna kan vara av minskad reproduktionsareal till följd av indämda strömsträckor. Modellen visade också att vissa vandringshinder längre upp i systemet hade mycket liten påverkan på ett vandrande öringbestånd från Vättern.

De modellerade scenarierna visar på trender och kan utgöra del av beslutsunderlag, bland annat när olika åtgärder för vandringshinder utvärderas. Fria vandringsvägar kan vara mer eller mindre kostsamma att åstadkomma beroende på vandringshindrets karaktär och har olika stor betydelse för fiskpopulationen beroende på habitatet i den tillgängliggjorda sträckan av vattendraget. Beståndsmodellen kan därmed vara ett värdefullt stöd för att fatta beslut kring vilka insatser som är mest kostnadseffektiva.