Mörrumsån är ett av Sveriges mest välkända vatten för fiske efter stor lax och havsöring. Men precis som många andra vattendrag i vårt avlånga land har den under historiens gång blivit påverkad av antropogena störningar, dvs mänsklig påverkan.

I Mörrumsåns nedre delar, från sjön Åsen och nedströms till mynningen i Pukaviksbukten, fanns det vid årets början totalt 7 stycken anläggningar för utvinning av vattenkraft. I strömningsriktningen är de som följer:

Granö, Fridafors Övre & Nedre, Ebbamåla bruk, Hemsjö Övre & Nedre samt Marieberg

Vid 5 av dessa anläggningar har vi på Fiskevårdsteknik varit med och tagit fram lösningar för att skapa passerbarhet vid dessa annars definitiva vandringshinder.  

Granö är den överst belägna anläggningen och det är så långt diadroma arter i dagsläget kan söka sig upp i Mörrumsån. De fiskar som lyckas ta sig hela vägen dit kommer under sin resa att passera en utrivning vid Marieberg, 2 stycken inlöp vid Hemsjö Övre och Nedre samt 2 stycken omlöp vid Fridafors Övre och Nedre.


Fridafors Övre och Nedre har gjorts passerbara för uppströmsvandrande fisk genom anläggandet av omlöp, ett vid vardera anläggning. Dessa fiskvägar färdigställdes under 2019.

Omlöp är en naturliknande fiskväg där en konstgjord bäckfåra anläggs runt vandringshindret och på så vis ges fisk och fauna möjlighet att passera. Fiskvägarna vid Fridafors har utformats med ca 2 % lutning för att både stark- och svagsimmande arter ska kunna nyttja dem.

Läs mer om åtgärderna vid Fridafors här:

http://www.fvt.se/miljoanpassning/fiskvagarna-vid-fridafors-slutbesiktigade/


Hemsjö Övre och Nedre var först i sitt slag när de anlades i början av 2000-talet och vi på Fiskevårdsteknik genomförde både förstudie och projektering av fiskvägarna. Fiskvägen inlöp var då relativt okänd i Sverige men har under senare år blivit ett vedertaget fiskvägsalternativ till omlöp.

Inlöp, precis som omlöp, utgörs av en konstgjord bäckfåra men istället för att förläggas runt vandringshindret går det rakt igenom på insidan av en ny dammvall. Detta nyttjas med fördel då det t.ex inte finns tillräckligt med plats att anlägga ett omlöp. Även dessa inlöp är anlagda med låg lutning, < 2 %, för att möjliggöra passage för alla fiskarter.

Äldre inlägg om Hemsjö:

http://www.fvt.se/portfolio/hemsjo-nedre/


Marieberg kraftverk har tidigare haft en äldre version av slitsränna som fiskväg. Då fiskarna följer det dominerande flödet i sin vandring fördröjdes de här eftersom det var svårt för fisken att hitta öppningen i fiskvägen. 

För att miljöanpassa anläggningen valde kraftbolaget, Uniper, att riva ut dammen istället för att anlägga en ny fiskväg.  Detta är ur biologisk synpunkt oftast den bästa åtgärden då det innebär att vandringshindret plockas bort helt. 

Vid framtagandet av åtgärdsförslag ingår det ofta att på något vis försöka gestalta de framtida förhållanden på platsen. Detta görs för att på ett enkelt sätt kunna beskriva effekten av åtgärderna för sakägare och andra intressenter. 

I  en av bilderna nedan kan ni se ett exempel på just detta.  Här har vår kollega Mats, som en del utav förprojekteringen, tagit fram en målning av hur en utrivning vid Mariebergs kraftverk kan komma att se ut. Och som ni ser på resultatet till höger är det inte alls långt ifrån verkligheten!

Utrivningen av regleringsdammen vid Mariebergs kraftverk skedde under sommaren och är inte längre något vandringshinder för lekvandrande fisk.

Äldre inlägg om arbetet vid Marieberg kan ni hitta här:

http://www.fvt.se/aterstallning/forslag-pa-utrivning-i-morrumsan/

http://www.fvt.se/aterstallning/marieberg-kraftverk-rivs/